Till 2027 ska Brunnsviken ha god ekologisk och kemisk status. Vägen dit finns samlat i ett lokalt åtgärdsprogram. Kraven kommer sannolikt klaras för halterna av fosfor, kväve, kadmium och bly, men målet för fem andra ämnen uppnås troligen inte.
Det lokala åtgärdsprogrammet ska ta Brunnsvikens miljöstatus från otillfredsställande till god, berättade Linda Svensson, limnolog i Solna stad, vid ett möte ”Vattnet i vår vik” på Kafé Sjöstugan med ett 50-tal Bergshamrabor och några utsocknes den 21 mars
Mötet var en del av Brunnsvikens Vattendagar som arrangeras av Bergshamra för alla. Naturskyddsförening och Haga-Brunnsvikens vänner är medarrangörer för detta seminarium. Den 28 april blir det plast- och vattendag vid Brunnsviken med plogging (skräpplockning medan man joggar), vattenundersökning med håv, plastplockning och artister.
Från EU till Solna
Det lokala åtgärdsprogrammet för Brunnsviken är en följd av EU:s vattendirektiv som har målet att alla vatten inom unionen ska ha god ekologisk och kemisk status till 2021 eller 2027. Deadline är olika, vissa som Ulvsundasjön ska uppnå målet redan 2021. Vattenmyndigheten i Sverige tog 2016 fram planer för hela landet, men det behövs mer detaljerade planer för varje vattenförekomst.
Åtgärdsprogrammet är en samverkan mellan Solna, Sundbyberg och Stockholm. Större delen av avrinningsområdet till Brunnsviken, 60 procent, ligger inom Solna, som därmed har störst påverkan på viken. De två andra är med på ett hörn bland annat genom utsläpp till Råstasjön som via Råstaån når Brunnsviken.
Solnas insatser i åtgärdsprogrammet beslöts av Kommunstyrelsen i maj 2018. Det gemensamma lokala åtgärdsprogrammet, faktadelen, tas fram i samarbete med Stockholm och Sundbyberg och väntas bli klart inom kort.
God kunskap om viken
Kunskapen om Brunnsviken är stor tack vare miljöövervakningen. Varje månad tas vattenprover och vart tredje år undersöks bottenfauna och bottensediment. Nästa gång blir i år eller 2020.
— Bottensedimenten har höga halter av fosfor, zink och koppar. Det finns även PAH, polyaromatiska kolväten, från vägtrafiken. Mycket av föroreningarna är historiska utsläpp från industrier runt sjön och gamla avloppsledningar, berättade Linda.
Inga gifttunnor
Hon fick frågan om det finns gifttunnor i sjön och svarade:
–För 20 år sedan upptäcktes nergrävda tunnor på land, men det finns inga i sjön längre. Dykare var nere och letat då vi har gjorde en skanning av botten. Det man antog var tunnor är i själva verket bergsformationer.
Hur farligt är det då att bada i Brunnsviken?
— Det är bra badvattenkvalitet i Brunnsviken. Föroreningarna finns i sjöns djupare delar och samlas där. Man badar ju inte på djupet utan vid stranden och i ytvatten. Glädjande är ändå att alla metallhalter i bottensedimenten minskar mot ytan, vilket innebär att belastningen från land har minskat med tiden.
Metallerna i sjön
Metallhalterna totalt har minskat. På 1950-talet var läget betydligt värre, då fanns även bly från bilavgaser i sjön.
Tenn är fortfarande ett problem. Det kommer mest från båtbottenfärger med tributyltenn (TBT) som numera är förbjudna. Om färgen finns kvar på båten och inte skrapats bort utan bara målats över, kommer TBT hamna i vattnet. När båtskrovet slits genom till exempel tvättning kommer färgen med tennföreningar fram. Halterna av TBT i sedimenten är som högst i södra delen.
— Det finns också silver i Brunnsviken och vi undersöker var det kommer ifrån. Vi har inte hittat källan än, har trott att det var Råstasjön, men vid provtagning i sjön hittades halter av silver, men inte i de höga halter som finns i Brunnsviken. Utredningarna fortsätter, sade Linda.
Fosfor och dagvatten
Åtgärdsprogrammet sätter mål för hur stora förändringar som krävs. Halten fosfor ska halveras. Fosfor kommer idag främst från dagvatten, dvs. regnvatten och smält snö från vägar och andra hårdgjorda ytor, men i Brunnsviken är källan även gamla synder som avlopp från bebyggelse till sjön.
Fosfor samlas i de djupaste delarna av viken och läcker ut eftersom bottnarna under 6 m är syrefria. Detta bidrar till algblomningen på sommaren. Fosforlagret utgör också en död hand över sjöbotten. Syret försvinner, fiskar och bottenlevande djur kan inte överleva där. Men det går att vända utvecklingen genom en metod som kallas aluminiumfällning. Aluminiumklorid tillsätts från en båt som har långa slangar till en nivå nära botten.
— Det ger effekt direkt, siktdjupet förbättras radikalt. Aluminiumet binder fosfor och det bildas ett nytt skikt där bottendjuren kan börja leva igen. Samtidigt hindras fosfor från att läcka ut från sjöbotten.
Nya våtmarker, dammar och bassänger
Men tillförseln av fosfor och andra ämnen till sjön måste ändå minska. Solna planerar att anlägga skärmbassänger med flytande våtmarker och dagvattendammar för att fånga upp föroreningar i dagvattnet innan de når Brunnsviken. En damm planeras vid Råstasjön där dagvatten från hela Filmstaden och Råsunda idag går helt orenat ut i sjön och till slut når Brunnsviken. En andra dagvattendamm planeras på Pumphusängen öster om koloniområdet i Bergshamra.
— Allt dagvatten från Bergshamra går idag helt orenat till Brunnsviken och Lilla Värtan. Nu anlägger vi en dagvattendamm på 3 500 kvadratmeter som ska ta hand om det dagvattnet och sedimentera föroreningar. Den behöver sedan rensas vart 10–15 år.
Stockholms stad anlägger en underjordisk magasin vid Haga södra för att fånga upp dagvatten från den nya Hagastaden. Trafikverket måste också göra insatser för att minska dagvatten från trafikleder och tänka över sitt materialval.
— Zink kommer från vägtrafiken. Det är också mycket vanligt med zink i räcken, stolpar och elskåp, berättar Linda.
I Brunnsviken finns höga halter av PFOS, som inte bryts ner biologiskt. Det har använts som rengöringsmedel, brandsläckningsskum samt i impregneringsmedel i en rad produkter som mattor, möbler, papper, textilier och läder. Idag används PFOS vid förkromning av metall, inom halvledarindustrin och i hydrauloljor inom flygindustrin.
Sammanfattningsvis så räknar Solna, Stockholm och Sundbyberg med att till 2027 klara åtgärdsprogrammets mål för fosfor, kväve, kadmium och blå, men inte koppar, zink, tributyltenn, antracen och PFOS. Här behövs mer åtgärder. Solna satsar 5 miljoner kronor i år och lika mycket anslogs i fjol på åtgärder för bättre vatten.
Fisken i Brunnsviken
Sjön provfiskas vart sjätte år. Senast det skedde var 2016. Det finns gädda och abborre i sjön, men även havsöring och strömming som kommer in från Lilla Värtan via Ålkistan. Varje år görs miljögiftsanalyser på fisk i Brunnsviken.
Kan man äta fisken i Brunnsviken, frågade någon.
— Gädda och abborre i sjön har förhöjda halter av bland annat kvicksilver och därför bör man inte äta den ofta. Strömming och havsöring är feta fiskar och de kan ha höga halter av dioxin och PCB. Vi rekommenderar att man följer Livsmedelsverkets rekommendationer gällande intag av fisk, svarade Linda.
Fiskarna har även andra problem i våra vatten. Många fiskar skulle gärna leka i Råstasjöns grunda och tidigt uppvärmda vatten, men på grund av ett betongdämme mellan sjön och Råstaån kan fiskarna inte vandra in i sjön. Höjdskillnaden mellan ån och sjön är för stor. De flesta fiskarterna kan inte hoppa som öringar utan behöver simma fram.
— Vi planerar just nu att anlägga en naturlig sjötröskel så att fiskarna i fortsättningen ska kunna simma upp till Råstasjön. Vi ska skicka in en ansökan om vattendom och det kan ta ett år att behandla den.
Suzanne Kolare
Fakta om gift i fisken
Livsmedelsverket rekommenderar att barn, ungdomar, gravida och de som vill bli gravida bör äta fiskar som innehåller kvicksilver, dioxin eller PCB högst 2–3 gånger per år. Vi övriga kan äta strömming och öring från Östersjön max 1 gång i veckan. Detsamma gäller abborre, gädda, gös eller lake som du fiskat själv.
Vad kan du göra själv
Så här kan du själv bidra till att Brunnsviken mår bättre:
- Ta med ditt skräp hem från utflykten om det inte får plats i en soptunna på plats! Gäller också cigarrettfimpar.
- Lämna inte kvar plastartiklar. De kan brytas ner till mikroplaster och tas upp i fiskar och småkryp.
- Tvätta bilen i en fordonstvätt och båten i båttvätt. Tvätta inte bil eller båt på hårdgjorda (asfalterade eller plattlagda) ytor. Vattnet rinner till närmsta brunn och oftast helt orenat, rakt ut i havet/sjön.
- Ha vinterdäck, inte dubbdäck på din bil. Här i Stockholm behövs inte dubbade däck. De är skadliga både för både för vatten- och luftmiljön.
- Sätta upp insektsholkar och fågelholkar. Lätt och effektivt sätt att gynna mångfalden. Solna arbetar med faunadepåer, där man tar ned träd så lämnas ibland högar kvar för att gynna insektslivet.
Mer information
Läs om Brunnsviken i Stockholms miljöbarometer http://miljobarometern.stockholm.se/vatten/kustvatten/brunnsviken/