Nils-Erik Landell skriver i Vinterbladet 2017 från Bergianska Trädgårdens vänner om växter han mött på osannolika platser. Tre möten skedde i Hagaparken resp. på östra sidan av Brunnsviken samt Bergianska Trädgården. Här är ett utdrag ur artikeln:
Belladonna, Atropa bella-donna, visade sig oväntat med sina blåsvarta och giftiga bär under början av 1990-talet, då man i norra Hagaparken anlagt en parkeringsplats på sydsidan av en schaktmassetopp. Det visade sig att schaktmassorna förts hit i samband med 1900-talets citysanering och tagits från trakterna av Vasagatan på platsen för det medeltida Klara kloster.
Belladonna hör liksom bolmört till potatisväxterna, vilkas frön är kända för att kunna sova i hundratals år tills markerna blottas och fröna väcks till liv.
Trädgårdsrymlingar förbehåller sig rätten att smita ut från gamla trädgårdar och hamna var som helst med borttransporterade jordmassor.
…..
Varje gång jag vandrar från Tivoli till Bergianska trädgården möter mig jätteslide, Fallopia scachalinensis, högvuxen redan före midsommar, när näktergalen ännu sjunger.
Snyltväxt
I Bergianska finns en berberisbuske, Berberis vulgaris, och under busken mängder av snyltrot som ljusbruna står raka i ryggen, stolta över att ha fått en egen skylt: berberissnyltrot, Orobanche lucorum.
Snyltrosväxter etsar sig fast i minnet, därför att de är så förbundna med sina värdar, men ändå avvikande och sällsynta.