— Av Gunnel Bergström, fil.dr. och medlem i styrelsen för Haga-Brunnsvikens Vänner —
För den som vill lära känna Gustav III är hans brev en outtömlig källa. Breven har jag tagit från olika böcker. Många är från Gunnar von Proschwitz ”Gustaf III Mannen bakom myten” (1992). Andra är från ”Gustaf III:s skrifter i Politiska och vittra ämnen” (1812).
En ung Gustav III.
Greve Carl Fredrik Scheffer uppmanar den 7 april 1757 sin 11-åriga elev att öva sig i att skriva brev:
Emellertid vet jag, att Eders Höghet gärna — vilket är mycket naturligt — beslutar sig för de saker som kostar minst ansträngning. Jag måste således tro, att brevskrivandet måste synas Eders Kungliga Höghet vara mycket mödosamt. Det är ett misstag … när det gäller brev, är det inte svårare att skriva dem än att tala.
Kronprinsen svarar tjurigt, men uppriktigt:
Det första brev Gustav III, 11 år, skrev på franska till sin lärare Greve Carl Fredrik Scheffer .
Min Herre,
Ni har bett mig att skriva detta brev och jag måste göra Er tillfreds trots den motvilja jag har mot att skriva brev. Därför blir det inte ett långt brev, och jag skall skriva det som ni sagt. Ni har rått mig att läsa Madame de Sévignés brev. Jag har läst dem. Ni kommer att tycka, att jag har dålig smak, ty jag fann dem mycket tråkiga….
Gustaf
Breven till greve Scheffer blir många och Gustaf skriver som han talar:
Drottningholm 21 juli 1759
Jag får berätta Herr Grefven en olycka, som hände för några dagar sedan här i Stockholm. Förliden måndag kom elden lös hos en målare eller fiskare på Söder … elden grep allt mer och mer omkring sig, och lade nästan hela malmen med Maria kyrka i aska … Många hafva blivit olyckliga genom denna eldsvåda: men vore det väl billigt. Herr Grefve, att övergifva så många människor … Jag ber således att få de 1000 Riksdaler Herr Grefven har i förvar åt mig … att ofördröjligen sända mig penningarna, att jag må kunna använda dem till deras understöd.
Och det är genom brev söker ber sin vän greve Bielke om hjälp.
26 september 1765
Ni, min kärleksfullaste och mest trofaste vän … Ni vet, hur greve Tessin 1750 tvingade Kungen och Drottningen att ge sitt samtycke till mitt giftermål med dottern till Kungen av Danmark, … Grevarna Horn och Löwenhielm … har sagt mig , att jag skulle ådra mig hela nationens hat om jag tackade nej…, och att jag kanske skulle ge upphov till krig genom min vägran … Om jag å andra sidan samtycker till giftermålet stöter jag mig för evigt med Kungen och Drottningen, och gör därigenom Prinsessan lika olycklig som mig själv.
Och här följer ett PS
Ni ursäktar säkert mina kråkfötter, om Ni betänker hur litet tid jag har kunnat ägna detta brev. Ni kommer vid läsningen att inse, hur förvirrad jag är.
Gustav III skriver brev på franska till Anders Johan von Höpken
Gustaf III skriver nästan dagligen och ofta flera brev.
Brevet från Paris 17 februari 1771 till modern, Drottning Lovisa Ulrika handlar om möten med filosofer.
Eders majestät
Nästan alla filosoferna har jag lärt känna: Marmontel, Grimm, Thomas … Det är mycket roligare att läsa dem än att råka dem.. Marmontel, som är så charmant och behaglig sina berättelser är det så föga när man talar med honom. Han är som besatt och talar med överdriven entusiasm.
Förälskad anförtror sig Gustaf till grevinnan Fredrika Eleonora Bielke 26 februari 1768:
Och jag är tillräcklig uppriktig för att öppet tillstå, att jag — för att använda Grevinnans ord — bränt mig, men den eld jag alltför mycket närmat mig har bara bränt en liten bit av mitt hjärta … Jag kan älska henne helt lugnt. Grevinnan måste hålla med om att ingenting längre är omöjligt, eftersom jag är förälskad … Jag ber Er väl bevara min hemlighet.
När Gustaf i Paris får dödsbudet att fadern, Kungen dött, är det greve Bielke han ber om hjälp 3 mars 1771
Jag vet, ju hur föga älskad min mor är, och jag befarar, att under dessa förhållanden, då min bortovaro inte tvingar någon att vidta andra åtgärder än hjärtat bjuder, jag befarar, säger jag, att hon skall överges helt och hållet. Jag är inte rädd för att hon ska överges av ER, min kära Becka, men jag bönfaller Er att vara aktsam och skydda henne.
Till greve Axel von Fersen 22 augusti 1772
Herr Lantmarskalk,
Gud har i allt detta gjort under på under … Idag släppte jag ut rådet ur fängelset, de svor mig sin trohetsed i eftermiddags …Jag hoppas , att Ni då blir övertygad om att den makt jag har tagit mig, i mina händer endast har varit ett medel att rädda staten.
Till grevinnan de Boufflers 18 oktober 1776
Om jag nu inte var det jag är — skulle jag bege mig till Amerika för att på nära håll följa alla faser i denna nya republiks tillkomst. Men beundrar ni inte, Madame, den stolthet och djärvhet som redan råder där …
Den 30 augusti 1785 skickar Gustaf III:s en biljett grevinnan de Boufflers att överlämna till Beaumarchais. Den 53-åriga dramatikern har för sitt försvar av det fria ordet i Figaros bröllop, förpassats till fängelset Saint Lazare.
Jag är med hänsyn till omständigheterna en smula i förlägenhet beträffande mitt svar; jag är alldeles för mycket frihetens beskyddare för att gilla den oförrätt man gjort honom. Jag är alldeles för mycket politiker för att säga det. Här är min biljett: om ni finner det lämpligt, så ge den till honom, i annat fall visa honom den med orden att jag överlåtit avgörandet åt Eder.
