Hagakullen säger jag. Fast några säger Frösundatoppen eller Monte Posto. Det är Solnas högsta punkt och en av de tre, fyra högsta i hela Storstockholm. Vid Hagaparkens norra entré. Varenda motorvägstrafikant norrifrån har sett den. Och jag tänker alltid när jag ser den: nu börjar stan. Den är gjord av människan på 1960-talet av rivningsmassor från Klarakvarteren och Hagalund. Det finns till och med en liten hemmagjord minnessten däruppe: ”Klara RIP”.
Konditionstränare, bergscyklister och partyungdomar känner den väl, men knappast en vanlig parkflanör. Men det går faktiskt att någorlunda stabilt ta sig upp och däruppe anar vi en vidunderlig utsikt över Haga, Brunnsviken och halva stan. Anar, skrev jag, för det är nu överväxt, slyigt och förvildat. Vi får använda fantasin.
Vilken fantastisk resurs detta är! Vad skulle Gustav III kunnat få Piper till att göra? De två som, med människokraft, skapade Pelousen! Jag tror inte att de skulle kunnat hålla ritstiften i styr; de hade utnyttjat en sådan kulle till ett nytt dramatiskt inslag i parken. Pyramid? Alpfantasi?
Haga-Brunnsvikens vänner deltar aktivt i den grupp som har en gemensam vision för att göra kullen till en organisk del av Hagaparken. Det är fastighetsägare, grannar, ekoparkare, slottsarkitekt och kommunexperter. De första stegen togs i januari och jag känner hur gryningsdimman lättar för ett fantastiskt projekt för allas vår park.
Anders Bodin