Som pensionerad professor har jag ett rum i Stressforskningsinstitutet vid Stockholms Universitet. Det är beläget vid Frescati Hagväg och jag bor på Karlbergsvägen i kvarteret närmast Norra Stationsgatan. Att cykla den sträckan är en härlig upplevelse.
— Av Töres Theorell, professor och medlem i styrelsen för Haga- Brunnsvikens Vänner —
Först cyklar jag genom stadsmiljö och nybyggnation, ser både Nya Karolinska Sjukhuset och Hagastaden till vänster på Norra Stationsgatan. Framme vid Sveaplan kan jag svänga till vänster ned genom cykel- och gångtunneln upp mellan Wenner-Gren Center och Sveaplans gymnasium. Denna fantastiska byggnad, som numera inrymmer Socialhögskolan, stod färdig 1936 och ritades av Nils Ahrbom och Helge Zimdahl då de var 26 respektive 28 år gamla.
När jag fortsätter min färd ligger Bellevueparken på min högra sida. En stor härlig gräsmatta bildar en fin kälkbacke för barnen under vintern. Ibland hör man duvorna i duvslaget längst upp i backen. Detta parti i Bellevueparken har blivit mycket fint restaurerat efter grävning för Norra Länken. Hela partiet nedanför berget grävdes upp och tunnlar byggdes varefter jorden schaktades tillbaka, träd planterades och gräset såddes.
Wenner-Gren Center
På min cykelvägs vänstra sida ligger Helicon, dvs. forskarbostäderna i Wenner-Gren Center (WGC). Denna byggnad ritades av Sune Lindström och Alf Bydén. Hela WGC med sina tre byggnader Helicon (som betyder snäcka), Pylon (höghuset) och Hexagon (restaurang och föreläsningssalar) stod färdigt 1961.
Eftersom min pappa Hugo Theorell tagit initiativet till Wenner-Gren Center fick mina föräldrar och jag flytta in där när Helicon stod klart hösten 1960. Jag hade varje morgon en härlig promenadväg förbi Stallmästaregården till Karolinska Institutet där jag läste medicin.
Jag fortsätter min väg och cyklar under en tågviadukt. Det händer att långa godståg åker ovanför mitt huvud. Det handlar om containertrafik mellan Stora Värtan och Centralstationsområdet.
Vår båt
Om jag efter tågviadukten åker till vänster kommer jag till Stallmästaregården och åker jag rakt fram kommer jag uppför kullarna mot Brunnsviken. Vid vattnet finns ett helt system av bryggor för småbåtar.
Min pappa hade under några år en motorbåt där. När båten användes blev vi inte kvar i Brunnsviken utan åkte genom Ålkistan. och vidare ut i skärgården till Södra Ljusterö. Ålkistan är en kanal som grävdes mellan Värtan och Brunnsviken och stod färdig 1865.
Till Brunnsviken
Men nu cyklar jag åt höger uppför en liten backe och har då till vänster en liten fotbollsplan. Där är det nästan alltid aktivitet med små barn som övar fotboll med entusiastiska tränare och föräldrar. Därefter har jag till höger först en liten experimentell trädgårdsodling och sedan en backe upp till Eldhs ateljé.
Nu har jag kommit fram till Brunnsviken. Hundratals båtar ligger där i fyra olika båtklubbar. På vinterhalvåret ligger de uppdragna med sina presenningar, som ser ut som liksvepningar, och på våren dras dessa undan och familjerna kryper uppför stegar för att vårda sina båtar innan de sjösätts.
Så här års är det ibland tunn is och ibland öppet vatten runt båtbryggorna. På sommarhalvåret kan jag förundra mig över hur olika utseende båtarna har. Några riktigt stora båtar finns ju inte och inte heller segelbåtar (besvärligt att ta sig ut under bron över Ålkistan med en segelbåt!). Men här finns allt från små trä- och plastbåtar med aktersnurror till små ångslupar i stål.
Här är Töres cykelväg från hemmet på Karlbergsvägen till Frescati Hagväg.
Vetenskapsstaden/Albano
Nu svänger jag vänster och har Norrtäljevägen på högra sidan och bakom vägen den nya fysikbyggnaden med sitt lilla observatorium på taket. Så svänger jag åter vänster och har det som förut var Veterinärhögskolan på min högra sida. Numera finns där bland annat institutioner för statistik, matematik, ekonomi och naprapati.
När jag kommit längre ut på udden ser jag i en backe en pampig staty av Carl Michael Bellman som sitter och spelar luta och tittar ut mot Brunnsviken. Det är originalet av Alfred Nyströms staty som är utförd i zink (I Wikipedia påstås att detta är en kopia, men Bellmansällskapet säger att det är originalet).
På vänstra sidan är stranden full av prång, vass och klipphällar. På sommarhalvåret gömmer sig en del soldyrkare och drömska förälskade par där.
Nu har jag kommit fram till Kräftan, dvs. lunchrestaurangen i Kräftriket. Många psykologi-, matematik- och ekonomiprofessorer lunchar här, och själv föredrar jag denna restaurang när jag äter lunch. Den är inrymd i ett f.d. stall vilket skapar en speciell stämning. I samma byggnad finns Stockholm Resilience Centre som är högaktuellt i dessa miljödiskussionernas tidevarv.
Kanoter och fåglar
Min cykelfärd går nu åter till vänster och det första jag ser är den stora kanotklubben med sina bryggor. Där lär sig alla skolbarn på sommarhalvåret att paddla kanot. Under våren, innan paddlandet tagit fart, kan man här se många sjöfåglar: sothöna, gräsand, småskrak och storskrak, knipa och mera sällan bergand.
Till höger har jag några koloniträdgårdar med prunkande växtlighet. En mycket vänlig dam som verkar att ha samiskt påbrå hälsar mig ofta entusiastiskt här.
Vid målet
Nu är jag nästan framme. Jag genar genom en skogsbacke och kommer upp till en byggnad som tidigare hörde till Skogshögskolan. Nu hyser den olika pedagogikverksamheter . På höger sida ligger Ekmanlaboratoriet som inrymmer en del av den psykologiska institutionens forskning. Här finns bland annat laboratorier för akustiska experiment. När jag fortsätter rakt fram är jag strax vid Stressforskningsinstitutet där jag har mitt rum. I vår byggnad har tidigare institutionen för internationell pedagogik inrymts.
Vad jag är tacksam över att få ha en sådan cykelväg till jobbet! Grönområde med naturupplevelser, kulturhistoria, odling, bad, båtar och sol, modern arkitektur, allt i ett! Och så är jag tacksam över våra föreningar som jobbar hela tiden för att allt detta skall bevaras.
Töres Theorell
Professor emeritus vid Karolinska Institutet