— Av Stina Bäckström, ordförande i Bergianska föreningens vänner —
Det finns inte bara blommor i Bergianska trädgården. Följ med in i de hemliga grottorna vid Brunnsviken.
Följer man vandringsleden runt Brunnsviken och går från Ålkistan längs vattnet söderut kommer man till Bergianska trädgården. På den bergiga udde, som stupar ned i Brunnsviken finner vandraren tre hemlighetsfulla grottor. Vem har skapat dem – och varför?
När Bergianska trädgården år 1885 flyttade från Karlbergsallén ut till Frescati leddes det enorma projektet av dåvarande Professor Bergianus Veit Wittrock.
Friluftsmuseum
För att ge besökarna en möjlighet att vandra längs vattenbrynet skapade man en gångstig, och samtidigt lät Wittrock spränga in tre grottor i bergväggen längs stranden. Avsikten var att skapa ett friluftsmuseum för märkliga föremål, skapade av naturen, ”botaniska museiföremål”, som han kallade dem.
På gamla fotografier från cirka 1900 ser vi hur man längs grottornas väggar hade hängt upp olika föremål: tvärsektioner av gamla ekstammar med årsringar som berättade trädets ålder, så kallade häxkvastar, masurbildningar och egendomligt vuxna stammar. En kär klenod var tvärsektionen av en vresalm, som vuxit i gamla Bergielund inne i staden och som sägs ha varit planterad av självaste professor P.J. Bergius, den ena av de två bröderna Bergius som lade grunden till Bergianska trädgården.
Stormfällt träd blev bord
I en av grottorna stod också det ”bord” som bildats genom att man vänt upp och ned på en ekstubbe, om vilken Wittrock skriver följande:
”Af den våldsamma stormen 26 Maj 1890 kullkastades en af trädgårdens gamla ekar, hvilken, såsom det då visade sig, vuxit upp i en temligen grund jord på ett ställe, där bottnen bildades af en jemn berghäll.”
Wittrock blev tydligen mycket förtjust i det ovanliga rotsystemet, så att han ”lät rengöra detsamma från den mängd af jord och stenar som fyllde hålorna ”– samt lät såga rotklumpen så att den bildade en fyrkant.
Men, som det skulle komma att visa sig, var grottorna fuktiga och föremålen tog skada. Detta, samt besökarnas klåfingrighet, resulterade i att museiföremålen fick flytta in i två små museipaviljonger. Den ena paviljongen finns fortfarande kvar bakom Professorsvillan, stiligt målad i klaraste blått. Nästa gång ni passerar paviljongen ska ni trycka näsan mot rutan och betrakta Wittrocks ”ekbord” som står mitt på golvet!
Förgängligt, bevarat
Många av museiföremålen har försvunnit – en modern tid har kanske inte varit lika betagen i tvärsektionen av en ”fullt genomförd sammanväxning mellan en tall- och en granstam” eller en ”instruktiv profil av en norrländsk torvmosse”!
Men en del av föremålen finns bevarade i Paviljongen, där man också kan inhämta att jägmästare och kyrkoherdar från hela Sverige varit engagerade i att sända intressanta föremål till Bergianska trädgårdens samlingar! Till och med H.K.H. Kronprins Gustaf Adolf, sedermera Gustaf V, har bidragit med en spiralvriden grankäpp.
Vad blev det då av grottorna?
Ja, redan år 1900 tömdes en av dem på sina föremål och fick i stället inhysa skuggväxtkulturer. 1907 sattes galler framför den östligaste grottan, som blev ett försöksrum för specialodlingar.
I dag är grottorna tomma på innehåll – dock upptäckte jag för något år sedan ett litet ”altare”, där någon ställde fräscha blommor… Grottorna fascinerar fortfarande!
Wittrocks inspiration
När Veit Wittrock planerade och anlade Bergianska trädgården var han naturligtvis påverkad av olika tiders trädgårdsmode, kanske framför allt av den engelska parken, en stil som dessutom passade så bra just här ute i Frescati. Slingrande gångar, som söker sig till högt belägna vackra utsiktspunkter, låglänta dalar med anlagda dammar, Victoria-växthuset, paviljonger och t.o.m. ett torn – allt detta är ingredienser lånade från den engelska parken.
Därför undrar jag om inte Wittrock fått också idén till grottorna från sina föregångare inom trädgårdskonsten? I renässansträdgårdarna i Italien vimlar det av grottor och i den engelska landskapsparken fanns alltid en grotta, med eller utan en levande eremit.
Konstgrottan, ursprungligen imiterande naturgrottans hemlighetsfulla dunkel, har under antiken dekorerats med mer eller mindre fantastiska målningar och utsmyckningar (grotesk < ital. grottes’ca = enkel grottmålning!) Under 1700-talet pryddes trädgårdsgrottorna ofta med snäckor och vackra stenar i fantasifulla mönster. Varför skulle man då inte kunna tänka sig en mera rustik variant här uppe i Norden, med botaniska museiföremål i sann folkbildningsanda?
Om Bergianska Trädgårdens vänner
Bli gärna medlem, se www.bergianskavanner.se Då får du en vacker och informativ tidning fyra ggr/år, program med föredrag, trädgårdsbesök och resor – samt gratis inträde i Edvard Andersons växthus.
Medlemsavgiften för 2017 (fr.o.m. nov. 2016) är 200 kr/pers, för par 300 kr. Pg 20601-1.
